Livet som student kan vara tråkigt, trist och alldeles, alldeles underbart. Det finns veckor då allt går bra, då man känner 'flow' och lyckas ha balans i livet. Då man hinner träna, träffa vänner, laga god och nyttig mat, gå ut och dansa och ändå vara effektiv med pluggandet. Då man vaknar med ett leende och undrar vad dagen kommer att bjuda på.
Men så finns det vekor då man inte vill öppna ögonen på morgonen, då man inte kan sova för att stressen vägrar släppa taget, till och med under natten. Då man konstant går runt med en oroskänsla i magen att allt inte står riktigt rätt till. Då man inte lyckas ha någon balans, överhuvudtaget. Detta gäller ju självklart inte bara när man är student, utan under alla olika faser av livet, men då jag bara har mig själv att utgå från och jag just nu är student, använder jag mig av detta exempel.
Saken är den att dessa veckor förföljer en och det spelar ingen roll var på jorden man befinner sig, för att om man är som mig, fast besluten att ständigt lyckas, att inte bara vara medelmåttigt bra utan alltid dra allt till sin spets, ja då kommer dessa veckor hinna ikapp en, även om man befinner sig i Australien. Den ständiga förbannelsen över att ha ett inre driv som säger åt en att man inte är tillräckligt bra om man inte kämpar lite hårdare..
Det paradoxala är att man från alla håll och kanter hör att det här ska vara den mest fanatsiska tiden, vilket bidrar till att man blir ännu mer stressad, just över det faktum att man är stressad och inte hinner njuta över att häftigt man är med om. Stress över att vara stressad, över att intevara tillräckligt bra, över framtiden, över allt.
Som ni kanske förstår har min senaste vecka inte varit någon höjdare. Jag har gått runt och kännt mig stressad, deppig och trött. Väldigt dålig kombination. Jag trodde det skulle kännas bättre när strategiuppsatsen var inlämnad och den muntliga PR presentationen avklarad. Det gjorde det inte, vilket resulterade i att jag kom hem, bröt ihop och spenderade kvällen i soffan. Försökte ladda batterierna inför ytterligare en intsensiv studievecka. Försökte hitta och samla ihop spillrorna av motivation och inspiration. Tack och lov fanns bästa Lina här. Fyllde på vinglaset. Hade varit och köpt choklad. Gav mig en kram när jag behövde den som mest.
Idag känner jag mig bättre.Och dessa veckor, när inget verkar vilja stämma, är trots allt väldigt sällsynta. För det mesta är vaknar jag ju med ett leende på läpparna och undrar vad den kommande dagen har att erbjuda. vanligtvis är min vilja att lyckas enbart positiv och sporrar mig...
Ikväll ska vi på fest. Imorgon väntar mer plugg. Livet är bra. Och jag antar att ibland måste det vara jobbigt för att man verkligen ska uppskatta alla bra och fina stunder så mycket mer..
