Varning för ras...

Vårkänslor i luften i Helsingborg idag. Jag satte mig på balkongen i några minuter, i pyamasbyxor och stickad tröja och njöt för en kort stund. Sen gick jag in igen, in i min ganska mörka (neddragna persinner gör ju sitt) och för tillfället också ganska stökiga lägenhet. Mår inte alls bra. Vinterns första ordentliga förkylning har drabbat mig. Har klarat mig ofattbart bra sedan jag kom hem för över en månad sedan men tillslut kunde mitt immunförsvar inte stå emot mer. Jag känner mig helkass och går runt i lägenheten och tycker synd om mig själv. Äter rester, inte en chans att jag skulle orka laga mat, och dricker Berocca och vitamin c brustabletter för att bli bra så snabbt som möjligt.

Dagens glädjebesked kom vid 12 tiden. Vi fick Dubrovnikstipendiet! Så i slutat av mars blir det till att packa väskan och åka söderut för en veckas fältstudier i Kroatien. Det ska bli hur roligt som helst. Och vilket resesälskap, Lina och Maria... Kan  inte bli annat än lyckat.  I mitten av april väntar skidresa med hela goa familjen till Trysil, då vi ska åka massa skidor, fira min födelsedag och bo på fint hotell och efter examen blir det några intensiva dagar i Barcelona med tjejerna från klassen. Jag måste ändå säga att den här våren har potential att bli absolut hur bra som helst.

Vardag

Jag har varit lite ambivalent senaste tiden. Jag har funderat på huruvida jag ska ha kvar denna lilla blogg eller inte. Syftet från början var ju en reseblogg, inte ytterligare en hemmablogg som handlar om maten jag åt till lunch igår, vilket pass jag var på på gymmet och vad jag har på mig dagen till ära. Inget ont om alla dessa bloggar, men det finns tillräcklig av dem. Både de som är riktigt bra och de som är lite mindre bra. Och just nu är mitt liv så där extremvanligt så vad jag än skulle skriva om skulle det hamna i vardsgsbloggfacket, vilket jag måste erkänna mig skrämmer mig lite.

Egentligen vet jag inte alls varför jag vill ha kvar bloggen. Men jag saknar att skriva, så därför kommer jag att skriva. Då och då. Exakt vad jag känner för.  Om sökajobbångest och svettiga gympass, om sista terminen på Campus Helsingborg. Ja det kommer säkert till och med slinka in nån bild på dagens middag....

Så trevlig läsning kära läsare.