tisdag 26 juni 2012

Jag söker jobb...












Det är slutet av juni och större delen av denna dag har regnat bort. Jag har varit ledig och försöskt fixa till mitt CV och leta efter jobb att söka. Molnen har legat tjocka och det har knappt varit uppehåll i mer än några minuter. 

Spana gärna in min Linkedin sida och tipsa om du känner till något spännande jobb!


http://www.linkedin.com/in/juliajingrot/sv

måndag 11 juni 2012

Wind of Change...

Det här med förändring är aldrig enkelt. Ena stunden är allt normalt, vardag, vanligt, nästa stund står man där utan en aning om var man är på väg,  man vandrar på en väg utan tydligt mål, utan karta och kompass, som i en dimma.

Bloggen har legat på is ett tag. Jag har skrivit andra saker, som en uppsats till exempel. En lång uppsats som under våren kommit att ta upp alla mina tankar. Det kändes som att vi aldrig skulle bli klara. Dagarna flög förbi och vi kämpade såg ingen helhet, hittade inte den röda tråden. Tog bort, gjorde om, skrev nytt. Men så plötsligt var det den 22 maj och vi stod där med ett printat exemplar i handen.

Och när kandidatuppsatsen var inlämnad, examen firad och champagnen uppdrucken, ja då stod jag plötsligt här igen. Utan en aning om vad framtiden har att utvisa. Som så många gånger förut. För det är ju inte första gången som jag vandrar på stigen utan mål, det har jag gjort många gånger förut. Efter gymnasiet, efter jobbet på Indian Empress och den efterföljande backpacker-resan, efter tiden på Shenandoah. Alla dessa gånger har hjg stått och känt mig vilsen.

Livet handlar om förändring. Vi är anpassningsbara varelser, vi måste ha förnyelse. Även om det är läskigt och skrämmer oss från vättet. Även om det just nu känns som att jag vandrar utan att veta var stigen leder.

Förändring är nödvändigt. Den kommer, den sveper in oss, tar över allt och tvingar oss att anpassa oss till nya förutsättningar. Ibland har vi varit förberedda, vetat att i just detta ögonblick kommer världen som vi känner den att förändras. Ibland kommer förändringen utan minsta förvarning. Viktigt är att kunna anpassa sig, görs det bästa av förändningen. Hålla kvar vid vetskapen att vid varje slut börjar någonting nytt...

Och något nytt är på väg. Något bra, det känner jag på mig. Men först väntar en sommar...