Luften är sval på morgonen. Det luktar sensommar när jag cyklar genom Göteborg. Träden är fortfarande gröna, även om ett och annat löv som givit upp om sommaren singlar ner mot marken. Efter en regnig sommar verkar saker och ting gå tillbaka till någon slags vardag. Människor cyklar till jobbet. Vagnarna har börjat gå var tionde minut igen. Metrotidningarna ligger i sina behållare. Semestern är slut för de flesta och nu väntar en lång höst.
Jag har bott i lägenheten i snart en månad nu och jag trivs riktigt bra. Jag kan cykla till centrum på tjugo minuter, jag har en spårvagnshållplats två minuters promenad rån min dörr, en ica affär på behagligt avstånd och ett thai-hak på gården. Jag har hittat en promenadrunda som tar cirka en timme att gå och har lärt mig minst 3 olika vägar in till stan.
Jag har nästan två veckors ledigt innan skolan drar igång. Jag är väldigt förväntansfull, men har samtidigt svårt att förstå att jag ska börja plugga en master. Eller ja, ett magisterår för att vara helt korrekt. Men ändå. Jag kom in och jag är peppad.
Sommaren blev kanske inte riktigt som jag föreställt mig. Men allt har väl en mening på något sätt och jag är övertygad om att jag har lärt mig en hel del från mina två jobb. Och det är ju det som är det viktiga på något sätt. Att fortsätta utvecklas, att lära sig, att se möjligheter i alla situationer man ställs inför. Inte bara de som blir exakt som man förväntat sig.
