Ubud

Utanför bungalowens tunna väggar hör vi cikador som spelar, men även andra ljud, svårare att identifiera. Regnet smattrar mot taket, klockan är knappt nio och vi ligger redan i våra sängar, redo att möta natten, att slumra in och drömma om alla äventyr vi har framför oss. Det är varm i rummet men fläkten svalkar skönt. Jag kan knappt hålla ögonen öppna.

Vi lämnade Kuta igår och åkte vidare mot Ubud. Shuttle-bussen hämtade upp oss på vårt hotell cirka 45 minuter efter uppgjord tid. Att resa är definitivt bra för tålamodet och för min otålighet. Att resa innebär nämligen en massa väntan, hela tiden. Inte för att vi ha bråttom någonstans… Men ändå. 

Minibussen var så när som på full, jag och Lina fick tränga ihop oss på ett säte, det blev ganska trångt. Hela vägen mot Ubud satt jag och tittad ut genom fönstret, på livet som föregick där utanför. Jag andades in dofterna i luften; rök och bensin som blandas med dofterna av tropisk skog och grillad mat. En doft av semester, en doft som representerar det outforskade och det spännande. Vägen till Ubud gick framförallt genom industriella områden, ingen latlig charm och filmen Eat pray and love kändes fortfarande väldigt långt borta. Åker man till Bali för att uppleva miljöerna i boken, ja då kan man nog få leta.

Vi kom fram till Ubud vid halv fyra, vrålhungriga efter att bara ätit frukost. Vi bestämde oss för att det fick bli sen lunch innan vi försökte leta rätt på vårt hotell. Efter en välsmakande mie goreng tog vi taxi till Nicks Pension där vi ska bo under vår tid här i Ubud. Vi blev inkvarterade i en spartansk men trevlig stuga, rymlig och relativt fräsch, speciellt med tanke på att vi betalar knappt 100 kronor per person. Vi tog en tur på stan, drack en fruktjuice och bokade vulkan trekking. Kom hem relativt tidigt då vi skulle upp redan 01.45.

I morse blev vi alltså upphämtade tidigt. Jag slumrade till i bilen, vi kom fram till första rastpausen där vi serverades te och banan pankakor. Efter ett snabbt stopp fortsatte vi mot vulkanen. Väl framme vid dess fot blev vi tilldelade varsin ficklampa och sen var det bara att börja traska…