Nya Äventyr.: Lumut, 25 december 2011

Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig när man reser, i alla fall inte när man är ute på backpackerresa, bor på budget hotell och planeringen/framförhållningen inte är den mest detaljrika. Men det är ju också det som är charmen, det är det som jag brukar sakna allra mest när vardagen blir lite för grå hemma i Sverige, just den här osäkerheten. Att vakna på morgonen och inte ha någon aning om vad dagen skall komma att bjuda på, en osäkerhet som jag tror har lockat människor i alla tider att ta sig ut ur sin ”bekvämlighets zon” och kasta sig ut i det mer eller mindre okända. Jag tror att det är då vi känner att vi lever och det är då jag känner att jag bäst kan uppskatta nuet och leva för dagen. Det är också det jag tror att många resor i grund och botten handlar om, samt att utmana sig själv och våga vad man aldrig skulle gjort hemma i den trygga vardagen.

Vi hade inte speciellt höga förväntningar på Julafton, bristen av julkänslor under december månad har ju varit högst frånvarande (trots att köpcentrum, gator och torg har varit pyntade med granar och renar i alla dess färger och former vart man än kommer). Julafton blev i all fall en väldigt bra dag innehållande Starbucks frukost med god och julig latte, en tur till vår svenska stolthet IKEA för en svensk köttbullelunch, cocktails i en skybar samt lekar och malaysisk buffé på hostellets egna julfest. En väldigt bra men ack så annorlunda jul alltså…

På juldagens morgon var det dags för oss att lämna KL och ta oss vidare, mot nya mål. Vår brist av planering (som sagt) bidrog ju till att vi för nån vecka sedan insåg att alla budget hotel, b&b, homestays, guesthouse och hostel på Langawi och de andra lite mer kända platserna här i Malaysia var fullbokade just de här dagarna. Vi chansade därför och bokade hotel på (vad vi trodde vara på ön) Pangkor, vilken inte nämnts i en enda guidebok men enligt några sidor på internet skall vara en himla trevlig och fin ö. Innan vi lämnade KL skulle jag kolla bokningen en sista gång, och insåg då att hotellet vi bokat låg på fastlandet, och inte alls på ön Pangkor. Inte för att vi hade så många alternativ när vi bokade, detta var ett av de få lediga hotellen i hela Malaysia… Vi tog i alla fall bussen till Lumut, som är beläget cirka fyra timmar norr om KL, och från busstationen tog vi taxi till hotellet (som visade sig ligga cirka 7 min promenad från busstationen, får väl se de som välgörenhet till taxichauffören som tog ut ett ordentligt överpris på 10 RM, ca 22 kronor för den korta sträckan). Vi åt en billig och god lunch och konstaterade att vi nog är de enda ”utlänningarna” på hela den här lilla orten. Men vi bor bara en kort promenad från färjan, så imorgon blir de förhoppningsvis lite strand, sol och bad på Pangkor.

Så som sagt, det blir aldrig som man tänkt sig. Hotellet som vi bor på nu påminner mer om den brittiska komediserien Fawlty Towers än en charterresort från en fritidsresorkatalog. Här finns ingen bamseklubb eller svensk meny, istället finns en skylt om att man inte får ta med sig sina kaniner eller hönor till poolområdet, och på rummet finns en påminnelse att om man vill köpa med sig papperskorgen eller askkoppen som souvenir får man betala 20 respektive 40 RM för dessa objekt.

Det blir aldrig som man tänkt sig, eller det kanske snarare är så att man vet inte riktigt vad man ska förvänta sig när man reser runt och tillbringar högst några dagar i varje säng. Det enda man kan göra för att skapa sig någon slags förnimmelse över vad som komma skall är att bygga på tidigare erfarenheter och upplevelser, och använda sin fantasi skapa sig en bild över nästa ställe. Men bara för att det inte blir som man tänkt sig från början innebär inte att det nödvändigtvis blir sämre, istället tror jag att det handlar det om att varje dag bjuder på ett nya upplevelser och går man in med öppna sinnen så blir varje dag ett nytt äventyr.