Jag känner hur regnet är på väg, känner de första dropparna på min arm. De senaste dagarna har man nästan kunnat ställa klockan efter vädret. Mornarna är varma och soliga, men vid halv två hopar sig molnen och bara minuter senare så fullkomligt öppnar himlen sig och det öser ner. Så här står jag, mitt ute på den balinesiska landsbygden och har just fått valet fortsätta cykla, med storsta sannolikhet i ösregn och uppförbacke. Eller ställa ifrån mig cyklen och ta buss till restaurangen där lunch serveras. För mig är valet enkelt och ganska självklart. Har jag en chans att bli svettig, genomblöt och lerig så är det väl självklart att jag tar den! Det är jag och två andra tappra svenskar som hoppar upp på våra mountainbikes och försöker hålla rempot med vår guide. Regnet har prcis som jag gissade för fem minuter sedan börjat ösa ner och inom loppet av sekunder är jag genomblöt, och jag älskar det. Vi har under förmiddagen cyklat genom små byar, fått berättat om livet på landbygen i bali, vi har cyklat mellan risfäl och väjt undan för fullastade scootrar. Vi har tittat in i en balinesisk familjs hus och vår ivriga och pratglada guide har berättat om kultur religion och människor på Bali.
Dagen efter cykleturen tar vi det ganska lugnt. Jag sitter på vår verandan och läser. dricker te, tar ett dopp i poolen och dricker lite mer te. Äter god NasiGoreng och dricker fruktjuice.Vi får en massage och jag förundras över hur de små händerna lyckas hitta varenda liten knut i ryggen och trycjer och maserar och när jag kommer ut därifrån är jag helt öm
Vår Bali-semster forstätter med att vi hyr scooter en halvdag och ger oss ut på de små slingriga vägarna. Det är underbart vackert runt omkring oss. Risfälten öppnar sig runt omkring oss. Vi kör genom byar, vet inte riktgt var vi är men det löser sig alltid. Kommer tillbaka till Ubud i tid för lunch, sen åker vi till Jimbaran bay. Där ska det finnas finastränder och färsk fisk. Vi bor på ett hotell där vi är det enda gästerna. Rummet är en glasburliknande anordning med himmelssäng. Det hela känns lite klaustrofobiskt. På kvällen äter vi god middag på stranden, vi och en hel massa romantiska par. Ett liveband går runt och spelar musik för oss fiskätande middagsgäster, det är fint, men vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Kuta dagen därpå.
Kuta ser precis ut som när vi lämnade det. Vi hittar ett nytt hotell, lite billigare än det förra. Jag vill dyka, men inser att det är för nära till att vi ska flyga, och jag vill inte riskera min hälsa, så det får bli en rafting tur istället. Denna tur visar sig att bli en riktg höjdare. Jag hamnar mitt en Indonsisk firmafest. Alla vill ta kort på och med den långa svenskan med de blåa ögonen. Jag bjuder på det. Vi skrattar, blir genomblöta, och den lilla gummibåten tar oss ner för floden genom ett fantatsikt vackert lanskap med djungel på båda sidorna.
Bali har varit en riktig höjdare. Ubud blev snabbt en favorit. Kuta är precis vad vi förväntade oss och de stränder vi sett kanske inte var de mest spektakulära (men så är vi ju ganska bortskämda efter fyra månader på Gold Coast också). Vi konstaterar även att indonesiska trubadurer sjunger hellre än bra...
Imorgon äter vi en sista frukost här och sen bär det av mot Singapore!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar