Lille julafton..

Det har varit en intressant dag idag.

Jag vaknade vid åtta och kände mig betydligt bättre än vad jag gjort de senaste dagarna. Äntligen redo för en heldag i KL. Jag åt frukost på hostellet, vitt bröd och en haselnötpulverlatte (som jag fått som smakprov på gatan i Singapore, gratis är gott som vi  studenter säger).

När Lina vaknade tog vi oss via tunnelbana och tåg till Batu Caves vilket är ett antal  imponerande limestensgrottor som ligger en bit utanför centrum. Vi gick sakta upp mot grottorna, trappsteg för trappsteg. Det var en härlig blandning människor vid Batu Caves denna dag, allt från backpackers i shorts och linne, familjer på utflykt och  indier iklädda finaste sarisen. När vi kommit en bit upp för den långa trappan så vek vi av för att ta en närmare titt på Dark cave. Överallt var det apor. Jag gick lite före Lina, båda med kamerorna redo (såklart, fotonördar som vi är). Plötsligt hörde jag Lina skrika till. Hon hade blivit biten av en apa! Att de är närgångna ibland får man ju räkna med, men att de bits! Det är ju inte helt okej. Lina fick såret tvättat av några guider och vi tänkte inte så mycket mer på det.

 Efter en stund i grottorna gav vi oss tillbaka mot stan. Jag klev av vid den gamla järnvägsstationen stationen för att ta igen lite sighseeing som jag missad de första dagarna när jag var sängliggande. Jag började med att hamna mitt i national islamic center under fredagsbönen (samlingsbönen för muslimer som har en speciell religiös betydelse). Överallt var det böneutropp och män klädda i vida byxor och långa skjortor. Jag var den enda kvinnan i närheten, och att jag dessutom var klädd i korta skjorts och linne bidrog väl lite till att jag inte kände mig helt bekväm i situationen. Inte för att jag fick några onda blickar eller ord mot mig, det var bara känsla av att vara lite fel. Så jag vandrade vidare, mot den botaniska trägården. Det kändes väldigt exotisk där jag gick på de små stigara och runt omkring hörde jag böneutropp från minareterna runt om i KL.

När jag kom fram till den stora dammen trängdes (bokstavligt talat) bröllopsparen för att ta foton. På ett område som inte var större än en fotbollsplan såg jag cirka 8 par med varsin fotograf. Jag strosade vidare genom parken. På väg tillbaka villade jag bort mig, hamnade mitt på en ganska stor väg, blev eskorterad genom ett gigantiskt byggnadsområde och lyckades till slut ta mig tillbaka till china town. Jag nästan sprang till central market för att få lite mat i mig. Upptäckte att jag hade missat ett SMS från Lina. Hon hade googlat på apbett och insett att apor bär på rabies så hon hade tagit sig till första bästa sjukhus. Jag mötte henne på hostellet och vi åkte till en andra vårdcentral för att fixa en annan spruta. Den hade de inte, men det ska räcka med den första sorten. Fem sprutor måste hon ta totalt under kommande två månader. Nedrans apa!

Så det blev en väldigt annorlunda 23 december detta år. I morgon är det julafton, tänka sig. Får se vad den dagen har att bjuda på och om tomten hittar hela vägen till Kuala Lumpur. Jag är lite tveksam, men har inte gett upp hoppet än.

Så kära familj, underbara vänner och ni andra härliga personer som läser denna blogg. En riktigt, riktigt god, mysig och fantastisk Jul på er, var ni än befinner er på vår vackra jord (bara en liten hint så här på slutet, jag skulle bli väldigt glad för en liten julhälsning! Jag saknar ju nämligen just dig!).

Julkramar i mängder