3 december 2011
Jag kände mig lite som
Josef och Maria måste känt sig när de kom till fram till Betlehem, den där
natten för typ 2011 år sedan, och det inte fanns ett enda rum ledigt i hela
staden, när jag under torsdagen gick från hostel till hostel för att söka skydd
inför natten. Men det var fullt överallt. Inte någonstans fanns det plats för
en liten backapacker med alldeles för mycket packning. Modet började sjunka.
Vad skulle jag ta mig till? Jag kom att tänka på den sorliga historien om flickan
med svavelstickorna, som handlar om en hemlös flicka som fryser ihjäl i den
bittra vinternatten. Okej, nu kanske inte risken att frysa ihjäl var överhängande
i den australiensiska sommarnatten. Och nej, jag var ju inte gravid med ett
Jesusbarn. Så så synd var det ju faktiskt inte om mig.. Men att inte ha nån
stans att bo är lite jobbigt. Man känner sig så utsatt. Att fråga på varenda
hostel, och varje gång få ett - No sorry we’re fully booked. Good luck though..
Till slut var det ingen krubba i ett stall som blev min räddning, utan min fina
vän Emilia som släppte in mig i hennes hus.
Julen så är ju detta en
tid på året då det sägs att man ska vara så där lite extra givmild, lite extra
snäll och tänka lite extra mycket på vänner och familj. Jag har haft den
fantastsiska möjligheten att få möjlighet att fira många olika slags jular.
Från traditionella sådana med sill, Kalle Anka, köttbullar och tomtar till lite
mindre traditionella jular. Jag har firat julafton med min gymnasieklass med paketöppning
och risgryngröt mitt ute på atlanten. Jag har även tillbringat en julafton
dansandes i den indiska natten och den efterföljande juldagen champagnedrickandes
på en 95 meters lyxyacht. Jag har åkt skidor i 25 minusgrader i Orsa. Jag har varit firat jul mitt
på karibiska havet med delikatesser från hela världen och några underbara
lediga timmar. Med alla dessa olika jular bakom mig måste jag säga att just
själva julafton för in del inte behöver vara vit, snöig och firas med köttbullar.
Däremot så älskar jag alla förberedelser inför jul, på något sätt så är det som gör denna tid på
året så speciell för mig, inte själva julafton.
Denna julen är som sagt
även den annorlunda även den. Visst är det fantastiskt att befinn sig i Sydney
så här i julitid så med som den svensk man är saknar jag ändå lussebullar och
glögg. Lyckan var därför total när jag kom hem till Emilia i går och svenska
adventsljusstakar prydde fönstren. I vardagsrummet stod en sagolik julgran och Emilia
hade bakat lussebullar. Så jag fick inte bara tak överhuvudet, jag fik även det
bästa av två världar, lite Australien men också en hel del Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar