Skrivkramp.

Jag sitter och stirrar in i dataskärmen. Vet inte var eller hur jag ska börja. Jag ska skriva en business report inom ramarna för kursen international marketing. Jag behöver få ner ett första utkast, en slags inledning och metod på cirka 500 ord, vilket egentligen inte är något märkvärdigt alls. Men just idag känns uppgiften övermäktig. För jag vet inte var jag ska börja. Klumpen i magen växer för varje minut. Jag blandar ihop de olika ämnena jag läser och allt känns som en enda stor röra i huvudet. Jag skulle helst vilja ut och springa, men mina ben gör ont. Överansträngda benhinnor efter för många springturer i följd och alldeles för många timmar i klackar häromdagen är min självdiagnos.

Det känns som om vardagen har börjat komma i kapp oss här i Surfers Paradise. Jag vet inte riktigt vad det är som definierar vardag men jag tror att det är någon slags känsla av trygghet. Att man vaknar på morgonen vet ungefär vad dagen ska bjuda på. Och det är ju inget fel med det. Det är ju ändå ganska skönt att veta vad man har framför sig, att inte alltid vara på helspänd över småsaker. Idag vet jag inte om jag vill ha vardag dock. idag vill jag vara ute på äventyr.

Jag behöver rensa huvudet. Jag behöver få lite struktur. Jag behöver ett break, trots att klockan inte ens är 11 på förmiddagen. Jag behöver en simtur i poolen. Sen ska jag komma igen.