Jag somnade till ljudet av den vinande vinden och regnet som smattrade mot rutorna. Naturens krafter blandades med tonerna från Melissa Horn från min spotifylista. Jag vakna av vinden, som fortfarande susade lika högt. Låg kvar en stund i sängen, läste tidningen på min telefon i mörkret. Svenska dagbladet och en artikel i the economist. Tittade igenom nyhetsflödet på facebook. Njöt av att jag inte var på en båt. Att ingen ropade "All hands on deck". Njöt att till fullo få bestämma över min egen tid och min morgon. Jag spann vidare på tanken och kom underfölj med att även om det är skönt att ligga kvar i sängen ibland så är det ju inte helt fel att befinna sig på en båt heller. Att vakna av att någon ropar att man ska ut på däck och sekunderna senare stå med vatten upp till knäna och blödande fingrar och dra och slita i ett segel är ju faktiskt helt fantastiskt. Ibland i alla fall.
Men. Jag är inte på en båt. Jag är i min lägenhet i Australien och snart ska jag sätta igång med dagens plugg. Det är så lätt att skapa sig romantiserade bilder i efterhand, bilder som visserligen är sanna men som samtidigt bara berättar fragment av vad som hände och vad man kände.
Idag är det tisdag. Veckan håller på att ta fart på riktigt. Det är redan den 5 e studieveckan på Griffith. Tiden går galet fort. Och någonstans därute guppar "mina" båtar runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar