Vågorna slår långsamt in mot en perfekt vit strand. Det luktar tropiskt; en blandning av palmer, eld, tropisk frukt, jord och hav. Luften är behagligt ljummen, cirka 30 grader och vattnet är skönt, cirka 25 grader, minst. I bakrunden spelas Bob Marely’s ”I shot the sheriff” och att det är i ett semsterparadis vi har hamnat är ett faktum. Vi befinner oss på den lilla ön Bounty island, belägen en några få distans från Fijis huvudö. I detta paradis tillbringar vi några dagar innan det är dags att kastas in i vår nya verklighet i Australien.
Sista dagen i Los Angeles åkte vi till Malibu. Där promenerade vi längs med stranden och spanade efter kändisar... Eller nja det gjorde vi väl egentligen inte. Jag hade ändå inte känt igen någon. Jag tror att Brad Pitt så väl som Madonna skulle kunna stå mittemot mig utan att jag hade lagt märke till det. Det är helt enkelt inte något som jag tycker är speciellt viktigt det här med kändisar; är ju människor precis som vi andra dödliga.. Malibu var fint, vi stannade förmiddagen och på eftermiddagen satta vi oss i bilen och åkte söder ut mot Redondo pier. Där åt vi lunch på Joes crabbshack och strosade runt och tittade på människor.
I alla fall. Vi lämnade tillbaka hyrbilen på flygplatsen och checkade in näst först av alla (vilket medförde att vi lyckades flirta till oss en lats vid nödutgångarna.. Hej hej benplats!). Efter en lång väntan på USAs (och kanske världens) tråkigaste flygplats var det äntligen dags att boarda planet. LA’s flygplats var den största besvikelsen på länge. Jag tror att jag hellre hade tillbringat fyra timmar på Säve (och för er som varit på Säve flygplats vet ni att den är fantastisk tråkig).
I alla fall.. Tillbaka till Fiji. Resan hit gick bra och snabbt och vi sov mestadeln av tiden. Kom in i landet och tog oss till hostellet ”Smugglers cove”. Där möttes vi av frukost i soluppgången. Rätt så nice.
Nu har vi båtluffat i två dagar. Legat på stranden, tittat på vågorna, seglat hobbycat och paddlat lite kajak (eller ja, snarare platsbalja), läst böcker och tränat på konsten att inte göra någonting. Vi har det kanon bra och jag känner hur hela min kropp har gått in i ”semester-mode”. Måste emellertid erkänna att jag är lite arbetsskadad av två år på Service management och jag tror att det bara är jag som ligger och funderar var i destinationslivscykeln som Fiji befinner sig, eller vilken sorts resenärer det är som kommer hit.Jag är även lite väl kristisk mot alla ”äkta upplevelser” och begreppet staged autenticithy snurrar i mitt huvud..Haha. Jag ser det som positivt , att jag snappat upp något under mina två år på högskolan..
Nu blev det här galet långt inlägg. Jag som bara skulle skriva några rader. Ouops. Förlåt. Om ni har orkat läsa ända hit.. Ta hand om er därhemma. Vi hörs snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar