Som sommaren

Jag ligger i sängen och läser igenom powerpointbilderna från terminens alla lektioner i entreprenörsskap. Fläkten i taket svalkar skönt och trots att det är kväll är det fortfarande varmt ute ute.

Jag vaknade strax före klockan sju i morse. Det var riktigt varm i rummet och jag bestämde mig för att gå ut på en morgon powerwalk. Klockan var bara lie över sju när jag snörde på mig mina joggingskor och solen stod redan högt på himlen. Jag gick min vanliga runda längs med stranden. Passerade Narrowneck beach där några surfare var klara med morgonens surfings-session och stod och bytte om från våtdräkt till skjorta och kostymbyxor. Den lilla kaffebilen stod parkerad på sin vanliga plats och killen som jobbar där nickade igenkännande mot mig. Jag gick vidare, vek av mot den lilla stigen som går längs med sanddynerna och som alltid får mig att tänka på Getterön och Varberg. Jag fortsatte förbi Mainbeach och Southport surf club. Där var det redan full rörelse från surfare och livräddare. Fortsatte mot hotell Sheraton, som ligger bortanför Mainbeach. Svetten droppade från min panna. Solen stekte. Jag fortsatte gå, sökte mig under träden för att få någonslags skydd från den brännande solen. Där federeration walk börjar så vände jag om. Kände hur det började kurra i magen och såg fram emot frukosten som väntade därhemma..

Gick samma väg tillbaka. När jag passerade Southport surf club visade termometern 35 garader. Den brukar i och för sig visa några grader för mycket, men indikerade ändå att det verkligen skulle komma att bli en varm dag.. När jag kom hem till lägenheten bytte jag snabbt om till bikini och hoppade i poolen och efter ett härligt dopp avnjöts en frukost bestående av frukstallad och vaniljyoughurt

Dagen spenderades med det sista plugget för i år. Eller i alla fall ett tappert förösk. Jag har inte lyckats finns inspiration och motivation att ta tag i det på riktigt och det känns som att det är något som inte stämmer. Jag är inte stressad. Inte för fem öre. Och det beror som sagt inte på att jag pluggat hårt och därmed är säker på att jag kan det, för det gör jag inte. Men inom mig finns just nu inte ett gram av den vanliga tenta ångesten jag brukar känna och som brukar vara högst närvarande så här dagarna innan det är dags. Jag vet inte om det är för att jag redan haft tre tentor och att min kropp helt enkelt inte är van att ha fyra inom så här kort tid, eller om mina kombos lyckats stoppa något i mitt glas mig för att få mig att slappna av (de har hotat mig med det periodvis när de lycker att jag pressar mig själv lite för hårt ;-))

I alla fall.. Gick ytterligare en promenad i solnedgången och njöt till hundra procent av allt runt omkring.  Är så himla glad at jag har fått möjlighet att bo här och jag vill inte att det ska ta slut. Inte än. När jag kom tillbaka från promemaden fick jag med mig Felix på ett kvällsdopp i havet. Vi hoppade runt som barn i vågorna, body surfade och såg hur mörket föll och ljusen tändes över Surfers Paradise.

Som sagt, jag halvligger i min säng och vet att jag borde titta igenom mina anteckningar en gång till, men jag känner ingen stress alls. Bara lycka för att jag fått möjlighet att vara med om dessa fantastiska fyra månader. Imorgon tar jag buss 707 mot Griffith för allra sista gången. Imorgon klockan 10.40 har sommarlov, i två hela månader. Och även om det är med aningen sorg i hjärtat som jag om indre än en vecka lämnar allt i denna lilla del av Australien, som har kommit att bli mitt hem under de senaste fyra månaderna, så vet jag att nya fantastiska äventyr väntar... Som sagt jag är väldigt lycklig!