Sömnlös i... Torpa

Solnedgångar kommer och går och jag sitter vid middagsbordet och tittar ut, drömmer om bättre tider, drömmer om att bli klar. Och fastän jag knappt kan hålla ögonen öppna de där sista minuterna innan jag bestämmer mig för att stänga igen datorn så kan jag inte koppla av, trots att jag ligger i sängen och borde sova. Trots att alarmet kommer ringa imon och ytterligare en dag kommer passera förbi i ett rasande Tempo och snart kommer jag sett ytterligare en fantastisk solnedgång och fundera på vad jag egentligen åstadkommit under dagen. Förutom blaj och ordbajs. Den här uppsatsen gör mig galen. Driver mig till vansinne ena sekunden och likgiltighet nästa. Kan det vara över snart?